lördag 18 februari 2012

Tur i oturen


För att läsa detta inlägg bör du läsa inlägget: http://haggalen.blogspot.com/2012/02/fotografiskt-minnibland.html innan i samma etikett för att förstå. I förra inlägget berättade jag om mitt misslyckade försök att läsa in det tredje på gymnasieåret.

Oj måste göra en inflikning av mina tidigare inlägg att året innan jag fick mitt första barn (år 90) fick jag efter fyra års arbete i fabrik en arbetsskada i handleden. Det gav mig chans att läsa till Barnskötare genom en snabb kurs på ett år. Det var arbetsförmedlingen och  försäkringskassan som bidrog till utbildningen. Eftersom jag var tvungen att sluta på fabriken pågrund av min skada. Men när min Dotter Emelie var 1,5 år och jag skulle börja arbeta var det svårt att få jobb i barnomsorgen. För det var stora besparingar på vikarie I kommunen jag bodde i. Så tillsist blev jag i alla fall barnskötare :) Men det gav bara ströjobb som timvikarie. När Ida föddes 95 tyckte jag att det kändes fel att lämna bort mina barn för att sedan ta hand om andras barn. Det gjorde att jag sökte mig medvetet ifrån barnomsorgen och jobbade som brevbärare, lokalvårdare, säljare och i hemtjänsten. När Ida var 2 år separerade jag från barnens pappa och en kort tid därefter träffade jag min nuvarande man Magnus. Vi flyttade till en annan kommun och vår gemensamma son Christoffer föddes.

                                               

När det var dags att börja arbeta igen efter föräldraledigheten var det brist på utbildade pedagoger i förskolan. Jag fick då en tjänst som resurs för ett barn i förskolan. I tre år arbetade jag som resurs på förskolan. Men jag kände att jag ville arbeta med hela barngruppen inte bara ha ansvar över ett barn. Då hade jag tur att få ett vikariat på en förskolläraretjänst som inte var tillsatt. Eftersom det då var brist på utbildade förskollärare i den kommunen som jag bodde i. Men barnskötartjänster existerade inte eftersom politikerna då likson nu strävar att avveckla den yrkeskategorin.

                                         



År 2003 fick jag genom mitt fackförbund erbjudande att studera på ABF en dag i veckan. Det var en sammanfattande repetition från tidigare skolår i olika ämnen. Där bland annat det största fokuset var på Studioteknik. Vi var tio vuxna med god gemenskap i gruppen och lärarna hade kunskap om mitt handikapp. Vilket gjorde att jag fick otroligt stöttning och tro att jag kanske kunde fixa att börja studera på heltid växte.



Efter ett års läsning på Kursen på ABF sökte jag in på Kom Vux ”gruvkurs” Vilket innebar repetition av 7-9 i basämnena. Jag läste Svenska, Matematik och engelska på heltid. Jag startade de första veckorna, då fick jag se en lapp i vår matsal där det stod ”Har du svåra dyslexi problem kan du få hjälp” Jag funderade om det var någon chans att jag kunde få det för jag ansåg själv inte att jag hade så stora problem. Men jag beslöt mig för att pröva. För att veta att jag hade tillräkligt stora problem för att få hjälp fick jag göra ett test som höll på i två timmar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar