torsdag 19 oktober 2017

Pepper växer och har sina vanor



I förra inlägget på denna flik skrev jag om valp stadiet när hundarnas tänder är sylvassa och det kliar i tänderna. Läs inlägget:http://haggalen.blogspot.se/2012/04/de-lilla-sota-busiga-monstret.html Du som inte har läst de tidigare avsnitten gå in på: 

När hundarna växer ser man så tydligt att olika kroppsdelar växer snabbare än andra. Det gör att hundarnas kroppspropositioner ser lite lustiga ut. Det som syns tydligaste är valpens öron och tassar som är mycket större än den övriga kroppen. Lite charmigt tycker jag. När jag ser valpens stora öron och tassar tänker jag på ungdomar hur deras kroppar växer. Jag tänker framförallt på min son som är i den åldern. Hans fötter har växt färdigt. Vilket gör att han har vuxna fötter medan hans andra kroppsdelar inte har kommit så långt ännu. Så man kan säga att sonen har vuxenfötter med en barnkropp. Då har valpen vuxen tassar och vuxen öron med en valpkropp. Nu var Pepper ungefär 5 månader och helt rumsren. När hunden är rumsren betyder den alltid gör sina behov ute. Pepper sov mindre och mindre i sin biabedd utan föredrog hellre andra sovplatser och han sov som en människa i soffan med huvudet på kudden och mös när barnen lade en filt på hans kropp.


När Pepper vaknade brukade han sträcka sig och lade sig gärna på rygg och vred sig fram och tillbaka. Det såg ut som han kliade ryggen. Så gör han ofta nu som vuxen också i gräset på vår och sommaren. 


När vi köpte filtarna till hans biabedd var det för att den skulle bli mera ombonat när Pepper var så liten och planen var att ta bort dem när man blev större. Men han älskar sina filtar fortfarande. Pepper har använt filtarna som snuttefilt och att busa med. Och även nu som vuxen kan han få sig ett ryck att slänga sig fram ta tag i filten och kasta upp den i luften och nafsa i den och råkar vi stå och iaktta honom känner han sig förlägen och vill låtsas om händelsen. Men när han var hade tråkigt som valp kunde han komma fram till en i soffan med filten i munnen för att vi skulle busa med honom genom att dra dragkamp.



På våren och sommaren när det är sol och varmt vill Pepper vara ute hela dagarna. Han älskar solen och ligga och sola sig. På våren när solen kommer in genom fönstret och bildar solfläckar i vårt kök har Pepper ända sedan han var valp lagt sig på dessa solfläckar och njutigt av solen. Många hundraser har det jobbigt i värmen på sommaren. Men en Rhodesia Ridgebacka som har sina ursprungliga rötter från Afrika trivs i värmen. Precis som människan som söker sig till solen hittar man även dessa hundraser i den utsträckta i gasande solen. Människans mål är oftast att bli brun. Men jag antar att hundar inte har samma tankar……..



söndag 15 oktober 2017

Det lilla söta, busiga monstret

 Här kommer fortsättningen på ”vår hund Pepper”. Se tidigare inlägg: http://haggalen.blogspot.se/2012/02/istallet-for-windy-kom-pepper.html

http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html
http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-ville-vara-narapa.html



Alla valpar är både lekfulla och har sylvassa tänder. De vill dessutom bita i allt och det gäller att sätta gränser och vara hård. En egenskap som Rhodesia Ridgeback har som är charmigt är att dem är smarta, gör inte saker som inte känns meningsfulla, har humor och älskar att retas med sina familjemedlemmar. Pepper tyckte det var extra roligt att knycka mattes trädgårds handske och springa iväg med den. Roligaste var när matte sprang efter för att ta den och när matte tröttnade var det ingen mening att fortsätta springa. Då lade sig Pepper i gräset släppte handsken framför nosen. Men vakta den samtidigt ifall matte skulle få för sig att ta handsken igen. Ibland lyckades jag att lura Pepper, men oftast hade jag inte en chans.



Att springa efter små mattarna och lill husse var roligt speciellt att ta tag och bita i deras byxor. Det var något som vi fick kämpa med mycket för att Pepper skulle sluta med. När mina två tjejer kom hem varannan helg från sin pappa blev dem särskilt utsatta från Pepper som sprang efter dem och hög tag i byxbenet. Det lilla monstret kallade de honom dem stunderna. Valpar har sina ”trots” perioder precis som barn har. Och det gäller att ta sig igenom dem och kämpa och vara hårt för att sedan få en väluppfostrad och pålitlig vuxen hund.


Pepper växte för varje dag och blev mer självständig. Det gjorde att han inte längre låg bekvämt i våra knän när han skulle sova. Utan han ville nu hellre sova själv och nu hade hans ben växt att han kunde hoppa upp i soffan själv. Men vår säng var för hög. Jag kom ihåg att han hoppade upp med framtassarna sen stod han där och gnydde för att vi skulle lyfta upp baktassarna. Det gick vi på i början tills vi upptäckte att det bara var en bekvämlighet som han hade börjat med. För när han var ensam låg han där utan att någon hade hjälp honom med baktassarna.


Han prövade nu också andra sovplatser i huset och under sommaren valde han en kort period att sova på soffan på altanen. En valp sover mycket och äter oftare och de kan inte lämnas hemma ensamma lika länge som en vuxen hund.

lördag 14 oktober 2017

Pepper ville vara nära=På


I förra veckans inlägg som handlar om vår hund Pepper berättade jag hur det var när "Pepper bekantade sig med sitt nya hem": http://haggalen.blogspot.se/2012/03/pepper-bekantar-sig-med-sitt-nya-hem.html Det inlägget handlade bara om Peppers nya utomhus miljö. Dagens inlägg är bara fokuserat på Peppers nya inomhusmiljö. I den miljön fanns det många nya saker att undersöka och dofter för Pepper. Den stora skillnaden med en bebis och en hundvalp är att redan från första dagen börjar uppfostran. Även om valpen är söt och så liten så måste den lära sig vad som är rätt och fel. Den första tiden är det största jobbet med att få valpen rumsren. Det var ett av våra mindre problem för Pepper förstod ganska snart att det var ute som toaletten var för honom. Men det är inte alltid valpens fel att det sker olyckor inne med avföring. För även vi som hundägare måste lära oss att tyda hundens signaler när valpen är nödig. Alla hundar gör på sitt sätt går runt i en ring, ställer sig vid dörren eller gnyr med mera. Pepper han satte sig vid dörren men sa sällan något utan man såg i ansiktet på han att nu var det dags. Vi lade tidningar vid entrén för att skydda golvet om vi inte hann få ut honom i tid. Pepper bajsade bara inne en gång och då skämdes han rejält. Och några få gånger kom det en pöl. Jag minns inte hur lång tid det tog innan Pepper blev rumsren.


Vi hade köpt en stor korg eller biabedd som den här sorten kallas. Han skulle växa in i den och även kunna ha den när han var fullvuxen. För att den inte skulle bli så stor hade vi köpt fleecefiltar, vilket gjorde att biabedden blev mer ombonad och trivsamt för en liten valp. Pepper använde sina filtar som snuttetrasa.
När vi skulle sova var vi lite beredda på att flytta in biabedden i sovrummet. För annars hade vi placerat Peppers sovplats i vardagsrummet och mellan sovrummet och vårt sovrum är det en smal hall. Och det fick vi göra för Pepper ville inte ligga kvar i vardagsrummet själv. Innan vi köpte Pepper hade vi bestämt att hunden inte fick vara i soffan eller sängen…..

Nu kom första natten som var orolig vi placerade biabedden vid sängkanten lade ner Pepper och släckte lamporna. Men det gick inte att sova för Pepper gnällde och jämrade sig. Han var inte nöjd med att ligga där i biabedden själv. Han var ju van vid värmen från sina syskon. Vi kämpade flera timmar med att prata och trösta han och så släckte vi lampan igen. Då gnällde han och stod nere för sängkanten och såg så söt och ledsen ut. Mamma (jag) smälte och mina mamma känslor fick mig att ta upp den lilla valp bebisen.

   
Han ville ligga Nära. En Rhodesia Ridgeback älskar att ligga nära sina familjemedlemmar. Med nära menas snarare på. Det är typiskt för rasen. Så Pepper skulle ligga på oss när vi sov. Jag är så ledsen att jag har tappat bort det foto där han låg på mig när vi sov på natten. Han hade en speciellt sovställning de först veckorna som han flyttade in till oss. Då låg han med huvudet på min hals. Det var väldigt mysig, bara att man nästan fick nackspärr. Men jag och min man fick växla för att spara våra nackar. Det var bara när Pepper skulle somna in som han låg så där kind mot kind. Med ibland vaknade jag på natten att jag hade så ont i nacken. Då var det bara att ta ner den sovande Pepper på lakanet i jämte mig i sängen. Så bröt Matte sitt löfte med att inte ta upp hunden i sängen. Från den dagen man tillåter hunden att vara i sängen är det mycket svårt att vänja av den att inte få vara där mera.

Men den som lyfte upp Pepper i soffan var hans husse. När Pepper stod nedanför soffan och gnällde när min man satt och tittade på TV hade han inte heller hjärta att låta bli att lyfta upp honom hos sig i soffan. Det inte alltid det blir som man har planerat. På detta Foto är snarlikt det borttappade fotot fast här sitter min son med Pepper i knät i soffan och ser på TV.


Det var inte ofta som Pepper låg i sin Biabedd utan han ville ligga i knät och ha värme och gosa till han somnade. När han hade somnat hårt kunde man lägga ner han i biabedden. Annars fick man vara beredd på att ha han i knät. Det berodde lite på vad man befann sig. Det var tur att vi var fem stycken familjemedlemmar så Pepper fick växla knä.

Barnen var till stor hjälp för dem älskade att sitta i timmar med Pepper i knäet. Men det var stunder då dem inte var hemma. De tillfällen jag var ensam med honom hade jag egentligen inte tid att sitta där. Men jag blev tvungen. Det var bara att inse att det var bara att acceptera att så här fick det vara den första tiden. Det kändes som jag hade fått ett spädbarn igen.

   










   
    






torsdag 12 oktober 2017

Pepper bekantar sig med sitt nya hem



När Pepper och hans syskon hade blivit åtta veckor var det dags för alla valparna att flytta hem till sina nya familjer. När vi hämtade vår valp Pepper var familjen Falks dotter Johanna extra ledsen. Eftersom Pepper var den valp som var mest gosig och ville sitta länge i knäet. Han var lite utstött bland sina syskon. Det var en lång bilresa för Pepper som aldrig hade åkt bil tidigare. Han blev inte åksjuk eller var ledsen för att åka i väg med hans nya familj som han inte kände. Jag hade han i knäet hela resan och klappade och pratade med honom. Jag glömde att tala om innan vi skulle åka iväg fick han sitt nya halsband som var rött istället för det ljus lila bandet.

Vi kom hem och det första vi gjorde var att sätta ner Pepper på vår tomt för att han skulle bekanta sig med sitt nya hem. Han var så glad och stolt. Tänk att hela den här stora gräsmattan var hans egen plätt som han skulle ro över som en kung. Det han tyckte speciellt om var alla blommorna som luktade så gott. Lite smakprover blev det också man vet aldrig dem kanske var ätbara. Pepper som vår valp fick heta tillslut var som tjuren Ferdinand som satt och luktade på sina blommor. Varför det blev just namnet Pepper berodde på att det är hans Kennel namn och för det också är en koppling till hans mamma Peppa. Hans pappa som har sitt ursprung från Norge heter Navy. Hela Pepper kennel namn är Emoyeni's Pepper Of Navy.


Valpar är som bebisar de undersöker olika föremål. De använder nosen och munnen och smakar och luktar. Den stora skillnaden är väl att hunden inte använder ögon och händer. Men dem stoppar allt i munnen och äter allt dem kommer över. Det är då man upptäcker vad det egentligen ligger vid väggkanterna när man går på promenaderna. Alla dessa cigaretter fimpar och snuspåsar som jag har fått plocka ur Peppers mun. Ibland har det även varit tuggummi och godispapper.Men även naturen har godsaker att erbjuda en liten valp som har underliga smaklökar. Pepper var väldigt förtjust i sniglar med hus. Dem var knapriga och krasade när man tuggade på dem.


En favorit sysselsättning var när jag hjälpte matte med trädgårdsarbete. Jag studerade vad matte gjorde räfsade upp och tog bort det gröna. Men matte var inte lika förtjust över hjälpen som hon fick. Även om jag inte gjorde rätt så var jag bara nöjd med att vara nära min nya mamma som jag älskade. Hon gav mig mat och kärlek.



Det kändes som Pepper förstod att han hade fått ett nytt hem och att han var glad över att få bo här och få mycket kärlek från fem människor. Dessutom bodde det inga andra hundar här. Utan här skulle han få all uppmärksamhet för sig själv och bli ompysslad. 

tisdag 10 oktober 2017

Istället för Windy kom Pepper.

Till minne av vår saknade älskling som lämnade oss i stor sorg och saknad för 1 år sedan. Detta är första delen på en följetong om dem åren vi fick ihop.

Det var 2006 som vi Köpte vår hund Pepper som blir sex år den 1 april. När vi hade bestämt oss för att köpa en hund började vi söka fakta och egenskaper om olika hundraser på Internet. Jag har själv erfarenhet av schäferhundar som jag har haft tillsammans med min förre detta sambo. Valet av hundras berodde främst på en mer allergi vänlig hund eftersom mellan dottern hade börjat utveckla pälsallergi. Men vi var i alla fall överens om att vi ville ha en stor hund. Efter mycket sökande och läsande fastnade vi för hundrasen Rhodesia Ridgeback. Förutom att hundrasen räknades som en "mer allergivänlig hund" för att den inte har päls utan istället har hår på kroppen. Så fastnade vi för hundrasens egenskaper som barnvänlig, lugn, har tålamod och blir inte upprörd av bagateller, är nyfiken, är värdig, har självtillit, har humor och kan vara en retsticka och är envis. Hundrasen har många personligheter som får en känsla av mänsklighet. Den visar tydligt när den är sur, ledsen eller överlycklig. När vi hade bestämt ras började vi söka efter kennel som hade valpar på gång som var färdiga för leverans i början på sommaren. För då fanns det möjlighet att vara hemma en längre period för oss. Så vi ringde runt och vi fastnade för Emoyeni´s kennel i Ödsmål.


Vi ringde upp ägarna Susan och Peter Falk och vi blev inbjudna på ett samtal och ett möte med deras hundar. Vi fick träffa Peppers mamma Peppa. Jag minns mötet som det var i går och jag minns mamma Peppa. Hon var väldigt intresserad vad vi fick till fikat (rasen är oerhört intresserad av mat). Och rasen är inte speciellt intresserade av att bli klappade av främlingar. Efter att hon nosat igenom oss och inte fick smaka på bullen gick hon och satte sig framför TV och tittade på tecknat tror jag det var. jag minns att hon satt i soffan som en människa och tittade på TV jag var helt fascinerad över en hund som tittade på TV. Nu när Pepper har blivit vuxen märker jag att han är lik sin mamma. För han är mest intresserad vad nya besökare hos oss äter och han sitter ofta i soffan och tittar på TV och han har sin favorit program. Men han har sin personliga favorit sitt ställning se foto nedan.


Vi beställde en tik och namnet skulle bli Windy. Men det blev ingen Windy, för valpkullen blev mindre en beräknat och det gjorde att vi blev bortkopplade från listan av valp köpare. Men så kom turen för oss att en av valpköparna ångrade sig av andra personliga själ. Och det blev en hann hund som blev kvar. Nu fick vi tänka om med namnet och det var inte så lätt när vi hade ställt in oss på Windy. Min man skojade och retades att vår hund skulle hetta Torbjörn. Vilket vi andra inte gillade.


Jag kommer inte exakt ihåg hur gamla Peppas valpar var när vi fick komma och hälsa på första gången. Men här ligger hela kullen hos sin mamma och diar. När vi var där första gången hade valparna fått ett halsband med olika färger. Och vi fick inte veta vilken färg på halsbandet som skulle bli vår valp. Men vi fick hålla och hälsa på några olika valpar. 


Det var svårt att se skillnad på de olika valparna som var identiskt lika till utseendet. Jag tyckte att valparna både var söta och såg ut som små grisar med det lite intryckta ansiktet. Men allt eftersom valparna växte blev dem sötare i ansiktet. När vi kom hem fick vi reda på att vi fick köpa valpen med de ljus lila halsbandet. Det var den valpen som jag höll som klättrade upp på mig för att titta mig i ögonen. Jag blev kär efter den händelsen!


 Detta var vår nya familjemedlem, valpen som granskade sin nya matte om hon var godkänd.














onsdag 4 oktober 2017

Kontakten Halloweenia

Hej!

Igår föddes det en ny prototyp som dessutom blev en maskot till nätverkskvällen jag var på i går. Halloweenia blev häxans namn. Hon är ett hängsmycke som jag hade runt halsen igår när jag på ett effektivt sätt fick kontakt med andra företagskvinnor. Kanske det var lättare att få kontakt eftersom Halloweenia är gjord av en stickkontakt? 

Anledningen att Halloweenia blev till var en slump. Sladden som jag höll på att klippa svampfötter till blev mindre och mindre och kvar blev bara stickkontakten. Jag vände och vred på den en stund funderade på att slänga den. Men då fick jag se att det var ju en kvinnokropp med klänning och fötter. Det som fattades var huvud och armar. Så började det med att jag formade ett huvud med min magiska lera Clay som jag använder till nästan allt. 

Armarna är en rests stumpar av ett snöre, kantband från en gardin, ögonen en minipärla, hår av brunt ull, hatt av skinn från en stövel, hatten har jag snurrat och satt ståltråd runt både för att hålla kvar snurret och för att kunna göra en ögla att fästa bandet i, brätte av filt och stämplade prickar av en hemmagjord stämpel (en rörpärla fastklistrad på ett skaft doppad i orange färg.

tisdag 3 oktober 2017

Inspirerad av svampar


Hej!  

Den ljuvliga hösten har inspirerat mig mycket i år. Framförallt har det varit svamparna som har varit i fokus. Det var först en ren slump när den första svampen blev till som var en champinjon som jag gjorde av en mindre kork (foten) och hatten som jag formade av en tunn plastpåse och klistrade fast på korken. Detta var skelettet, som jag sedan klädde över med claylera. Samtidigt som jag klädde över leran så fick jag forma och trixa till det. Det är så fantastiskt när man lär känna och hantera ett material. Jag kan uppriktigt säga att jag har blivit expert på denna lerans funktioner. 





När den första champinjonen blev till visste jag inte vad den skulle användas till. Används området med ståltrådssnodden längst ner i foten kom först senare. Jag har för mig att det var när jag såg stubben med småsvamparna i fårhagen på andra sidan vägen där vi bor, Ståltrådssnodden är till för att kunna fästa fast svamparna som dekoration av olika slag. På bilden överst ser du småsvamparna som flockas på den gamla stubben.



Efter att ha stått och njutit över synen med alla småsvampar kom inspirationen att tillverka dessa svampar. Nu behövdes det dock en smalare fot. Med några timmars tankeverksamhet vilket material, som skulle kunna passa in här kom jag på det! Resultatet blev bitar av tjockare sladd från en trasig dator. Hatten av en mindre bit plastpåse som formades som små svamparnas hattar och clayleran som jag numera har döpt om till "den magiska leran".



Här visar jag ett användningsområde för svamparna. Jag har dem som dekoration i höstkransar. Det har varit en jobb helg med 2 korta pass. Dem lediga stunderna innan och efter jobbet har jag tillverkat svampar till försäljning i PysselQvinnans webbbutik. Mer sorters svampar är på gång. Dem kommer jag att visa upp i ett annat inlägg.